VILA
I Bibelns skapelseberättelse återkommer formuleringen:
Det vart afton och det vart morgon, det var den 1a, 2a o s v dagen.
I fortsättningen av den tanken, så börjar judarna sabbatsdagen kl 18 på fredagkvällen.
Och Kyrkan ringer till helgsmål på lördagkvällen.
Dygnet får börja med nattens vila.

Om man ska sammanfatta tanken med retreat eller med pilgrimsvandring. Tanken med att dra sig tillbaka ett steg från vardagen för några timmar eller några dygn. Om man ska sammanfatta tanken med retreat, så blir det tre ord:
vila – inre samling – riktning i den ordningen. Med vilan först.

Låt oss smaka på den ordningen: Att det inte börjar med verket, det börjar med vilan.

Men, i skapelseberättelsen, visst vilar väl Gud på 7de dagen EFTER sitt verk? Jo. Och visst uppmanar Han oss att vara noga med sabbatsdagens vila? Jo.
MEN Guds verk kommer ur Hans varande, Jag är den Jag är.
Och det står inte uttryckligt om först sex dagars arbete och sedan vila. Det står om en VECKOrytm med 6 dagar av det ena och en av det andra. Det är inte riktigt samma sak.

Den som på något sätt verkat behöver och har all rätt i världen att få vila.
OCH, samtidigt, vi behöver vilan för att kunna se klart, kunna se liksom riktningen för vårt verkande.
Vila – inre samling – riktning.

Kanske att vi i vårt västerländska hörn av världen, här där så många så gärna slänger sig med ord som effektivitet, produktivitet och för den delen flexibilitet.
Kanske att vi just här skulle må extra väl av att fundera ett slag på ordningen.
Vad gör vår nuvarande ordning med vår inre samling och vad gör den med riktningen på vårt verkande?

2 ord av Jesus, som man kan bära med sig när man funderar på såväl sin dagsordning som sin veckorytm:
Mark 6:31 Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi kan vara ensamma och ni kan vila er lite.
Matt 11:28-30 Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så ska ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda lätt.