Så länge jag teg tynade jag bort,
jag blev som en åker i sommarens torka.
Jag jämrade mig dagen lång.
Då erkände jag min synd för Dig
och Du förlät min synd och skuld.

Det där är ur Ps32 och det där är ett håll man kan komma från till en syndabekännelse. Man har något alldeles
konkret på sitt hjärta som man behöver bli av med.
Jag håller på att tyna bort, torka ut, Gud, ta emot min tyngd.
En konkret bekännelse.

Ett annat hålla man kan komma ifrån:
Mitt livs uppgift är att bli av med allt som inte är Gud. (Sr Veronicas ord tror jag.)
Som ett dagligt arbete för att det goda som finns i var och en av oss, att det är det goda ska få allt större utrymme.

En tredje möjlighet: Gud, jag har trasslat in mig, snärjt in mig, sitter fast! Lös mig, ta loss mig, gör mig fri!

Varken vi själva eller våra liv här och nu blir fullkomliga.

Men vilket håll vi än kommer från kan vi bli allt helare.