Livets bröd och livets vatten.

Räddade ut ur slaveriets Egypten. Fantastiskt!

Men sen då? När triumfsångerna är sjungna och vi ska börja gå. Bryr sig Gud då? Den Gud som i begynnelsen planterade en lustgård åt mskan – bryr Han sig om vårt dagliga bröd?

När vandringen börja i 2 Mos: Vatten finns vid Mara, men är beskt. Folket knotar mot Mose, som ropar till Gud – och får ett stycke trä att kasta i så vattnet smakar gott.
Sen kommer de till Elim, där det fanns tolv källor och 70 palmer. Där är det gott att slå läger.
Sen knotar folket igen, saknar Egyptens köttgrytor och bröd, har glömt, förträngt knappheten. Gud svarar: Jag har hört israeliternas knot. Mellan skymning och mörker ska ni få kött att äta och i morgon bitti ska ni få så mycket bröd ni behöver.
Brödet kom att kallas manna och Herren uppmanar dem att spara ett mått manna i ett kärl.
Som en handgriplig påminnelse släkte efter släkte om Guds handgripliga omsorg.

Så Gud brydde sig i lustgården och på Mose tid. Men sen då?

Två nedslag på profeten Elias tid:

Det är torka, långvarig torka i och kring Israel. Elia sänds till en kvinna i provinsen Sidon. Guds löfte för att hon ska ta emot honom är:
Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden. Gud är inte för fin för att lova dagligt bröd.

Några år senare finner vi Elia i öknen alldeles utmattad. Där ger en ängel honom glödkakor och ett krus vatten och säger: Stig upp och ät annars orkar du inte hela vägen.
En omsorgsfull Gud vet att en utmattad profet inte bara behöver uppmuntrande ord.
Bröd och vatten är nog så viktigt.

Den Gud som i begynnelsen planterade en lustgård åt människan är mån om vårt dagliga bröd.
Kanske ska man säga: vårt vardagliga bröd.
Om vi funderar över viktig näring för våra liv, för varje människas liv, så kan vi alltid börja där, i vårt vardagliga bröd. Vi behöver inte försöka komma på något finare.

De flesta av oss i Sverige, i dag, får inte vår tillit till detta prövad. Men jag tror att brödet är värt att fundera över ändå. Bl a tror jag att det säger något om hur gärna Gud vill vara med i vår vardag.

Några ord av Jesus från Matteusevangeliet.

När lärjungarna ber Jesus att lära dem be, då ingår i svaret: Ge oss i dag det bröd vi behöver.
Ja, det finns flera översättningar av den bönen och ja, man kan tolka den på flera sätt. Men nej, man behöver aldrig fundera över om dess bokstavliga,
vardagsbetydelse är giltig eller ej. Ge oss i dag det bröd vi behöver.

Jesus säger också: Bekymra er inte för mat och dryck att
leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter.
Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta.

Ska vi inte bekymra oss för mat och dryck för att det inte är fint nog? Nej, för att vår himmelske Fader vet att vi behöver det.

Lärjungarna frågar också efter tecken på tidens slut. Bland allt Jesus svarar finns ett viktigt tecken på ett rätt liv:
”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var naken och ni gav mig kläder … Sannerligen vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni också gjort för mig.”
Jesus redovisar inga frågor om en rätt tro. Däremot talar många verser om människokroppens basbehov.

T o m när Jesus talar om annan näring säger han: Människan lever inte bara av bröd.

I begynnelsen: Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han format. Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken,
sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av.

Livets bröd. Livets vatten. Livets vardag.

Er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.