Ett sätt att tala om försoning. (4 Mos 21:4-9 Joh 3:11-21)

Försoning sitter i blicken.
Försoning handlar om hur vi ser på varandra och på oss själva. Och på Jesus.
Hur vi ser på den Andre. Är den Andre ett hot, någon jag måste gömma mig för? Eller är han min broder? Min Fader?

Johannes berättar om en tragedi i öknen.
Israels folk har på sin vandring från slavlägret i Egypten till den utlovade friheten blivit otåligt.
Det går för långsamt. Ledan kryper i kroppen. Hade man det inte bättre i Egypten? Varför denna ökenvandring?
Otåligheten är som ett gift. Kan få oss att tappa besinningen. Omdömet blir omtöcknat. Otåligheten gör blicken grumlad och följderna blir ödesdigra.

När folket förlorar tålamodet och attackerar Mose angrips de av giftiga ormar. Döden verkar.
Herren säger till Mose: Gör dig en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten ska se på den, så får han leva.
Mose gör som han blivit uppmanad. Och: Den som blev biten av en orm såg på kopparormen och då fick han leva.

Räddningen låg i seendet. Händelsen var profetisk. Jesus, den nye Mose, säger nu: Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på Honom ska ha evigt liv.

Försoningen, Evangelium, Påskens budskap: För att besegra döden hängdes Jesus på en träpåle mellan himmel och jord.
Ormen hade stungit, människan mognade inte längre för livet, hon rusade mot döden. Kristus dör en dödsstungen mänsklighets död för att hejda dödens förlopp, krossa ormens huvud och åter föra Livet till välde.

Att se på den korsfäste är att övergå från döden till livet.
Försoningen ligger i blicken, i seendet.

Är det inte lite för enkelt? – Se och bli räddad.

Vem har sagt att det är enkelt?
Att fästa vår splittrade blick på Jesus är en daglig kamp. Nuets alla nyheter blir till tvång och söndrar oss.
Nyheter som stundom möter oss under sken av frihet och förnyelse. Som i stället splittrar, försvagar, binder.
Det är mycket som vill få blicken att flacka.

Se och bli räddad. Så enkelt och ändå inte.

Ha blicken fäst på Jesus råder Hebreerbrevet. Ha blicken fäst på trons upphovsman och fullkomnare. (Hebr 12:2) Ha blicken fäst på Honom som hängdes upp mellan himmel och jord. Låt din blick bli hemmastadd hos Honom.

Försoningen börjar i blicken, med seendet.
Och när blicken kommer till vila hos Jesus, då gör försoningen något också med hur vi ser på varandra och på oss själva.

Att se på den korsfäste är att övergå från döden till livet.
Försoningen sitter i blicken.

(Med lån ur Peter Halldorfs postilla).