Gunnel Vallqvist skriver: Det är den Korsfästes gest som måste bli vår: En vidöppen famn mot allt som lever o allt som lider.
Korset är ju inte långt borta på 1a Advent heller, eftersom korset inte är många dagar bort när Jesus rider in i Jerusalem.
Det där med den Korsfästes gest och vad den berättar om vidöppenhet. Om en kärlek som aldrig stöter bort och aldrig håller fast.
Den gesten fick mig att fundera på ridandet på en åsna som en gest. Och vad den gesten i så fall berättar.

Ja, den berättar det som får människor där och då att anknyta till profeten Sakarja. Om en kung, om någon som kan förinta krigets vapen, om hur en trovärdig röst för ett budskap om fred ser ut.
Och det där är ju viktigt, förstås.

Men jag började fundera på det vi förkunnar på 1a Advent om ett Nådens År. Ett gott nytt nådens år.

Kan ridandet på en åsna berätta något om nåd? Ridandet på åsnan en gest av nåd?
Det blev tre tankar om det.

Magnus Malm skriver: Nåd är NU. Du kan inte spara på gammal nåd och genom dina möten med Gud lägga upp ett förråd att leva av. Du kan inte heller kvittera ut nåden i förväg, som en försäkring inför allt du fruktar i framtiden.
– Åsnan ett arbetsdjur. Åsnan nära knuten till daglönarens arbete med mat för dagen. Daglönaren som inte kan lägga upp förråd. Daglönaren som inte kan kvittera ut lön i förväg.
Nåden är nu.

MM skriver också: Nåden är exakt. Inte ett standardmått för alla människor och situationer, oavsett behov. Nåden ges inte heller på samma sätt från gång till gång. Det hör till nådens väsen att vara skapande och förnyande, att svara precis mot behovet, inte mot förväntningarna.
Åsnan som kan bära precis det som behöver bäras. En snickares son eller en packe sidentyger. Vinläglar till fest eller risknippen till kvällens eld.
Nåden är exakt.

Jag skulle också vilja lägga till att ridande på en åsna möter man människor i ögonhöjd. På Jesus tid kunde kejsaren visa nåd: Nåd gavs alltid uppifrån och ned.
Men Jesus ger nåd i ögonhöjd, i åsnehöjd.

Se din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.
Davids son vill berätta att Guds nåd är NU. Guds nåd är där i det ögonblick du behöver den.
Välsignad är Han som kommer ridande i Herrens namn. Hans nåd är exakt – det mått, den form just du eller just jag behöver. Personligt, nära.
I ringhet kommer Han ridande på en åsna. För att möta dig i ögonhöjd. Den höjd som kan ge rätade ryggar och nytt hopp.

Kan den Korsfästes gest bli vår?
Kan vi tänka att vi med nådens hjälp vågar leva med lite öppnare famn än vi annars skulle våga?
Kan vi tänka att vi med den oftare vågar välja åsnan när vi söker oss till andra människor? Vågar vi både leva och berätta att nåden är NU – den behöver inte invänta en annan tid.
Från åsnans rygg berätta att nåden ger det just du och jag behöver. Black week eller ej.
Ett nådens år, en tid att pröva att möta såväl Gud som människor lite mer i ögonhöjd.