Blog Image

Bruksord

Livets bröd, livets vatten.

Bruksord Posted on Tue, April 09, 2019 13:51:25

Livets bröd och livets vatten.

Räddade ut ur slaveriets Egypten. Fantastiskt!

Men sen då? När triumfsångerna är sjungna och vi ska börja gå. Bryr sig Gud då? Den Gud som i begynnelsen planterade en lustgård åt mskan – bryr Han sig om vårt dagliga bröd?

När vandringen börja i 2 Mos: Vatten finns vid Mara, men är beskt. Folket knotar mot Mose, som ropar till Gud – och får ett stycke trä att kasta i så vattnet smakar gott.
Sen kommer de till Elim, där det fanns tolv källor och 70 palmer. Där är det gott att slå läger.
Sen knotar folket igen, saknar Egyptens köttgrytor och bröd, har glömt, förträngt knappheten. Gud svarar: Jag har hört israeliternas knot. Mellan skymning och mörker ska ni få kött att äta och i morgon bitti ska ni få så mycket bröd ni behöver.
Brödet kom att kallas manna och Herren uppmanar dem att spara ett mått manna i ett kärl.
Som en handgriplig påminnelse släkte efter släkte om Guds handgripliga omsorg.

Så Gud brydde sig i lustgården och på Mose tid. Men sen då?

Två nedslag på profeten Elias tid:

Det är torka, långvarig torka i och kring Israel. Elia sänds till en kvinna i provinsen Sidon. Guds löfte för att hon ska ta emot honom är:
Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden. Gud är inte för fin för att lova dagligt bröd.

Några år senare finner vi Elia i öknen alldeles utmattad. Där ger en ängel honom glödkakor och ett krus vatten och säger: Stig upp och ät annars orkar du inte hela vägen.
En omsorgsfull Gud vet att en utmattad profet inte bara behöver uppmuntrande ord.
Bröd och vatten är nog så viktigt.

Den Gud som i begynnelsen planterade en lustgård åt människan är mån om vårt dagliga bröd.
Kanske ska man säga: vårt vardagliga bröd.
Om vi funderar över viktig näring för våra liv, för varje människas liv, så kan vi alltid börja där, i vårt vardagliga bröd. Vi behöver inte försöka komma på något finare.

De flesta av oss i Sverige, i dag, får inte vår tillit till detta prövad. Men jag tror att brödet är värt att fundera över ändå. Bl a tror jag att det säger något om hur gärna Gud vill vara med i vår vardag.

Några ord av Jesus från Matteusevangeliet.

När lärjungarna ber Jesus att lära dem be, då ingår i svaret: Ge oss i dag det bröd vi behöver.
Ja, det finns flera översättningar av den bönen och ja, man kan tolka den på flera sätt. Men nej, man behöver aldrig fundera över om dess bokstavliga,
vardagsbetydelse är giltig eller ej. Ge oss i dag det bröd vi behöver.

Jesus säger också: Bekymra er inte för mat och dryck att
leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter.
Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta.

Ska vi inte bekymra oss för mat och dryck för att det inte är fint nog? Nej, för att vår himmelske Fader vet att vi behöver det.

Lärjungarna frågar också efter tecken på tidens slut. Bland allt Jesus svarar finns ett viktigt tecken på ett rätt liv:
”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var naken och ni gav mig kläder … Sannerligen vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni också gjort för mig.”
Jesus redovisar inga frågor om en rätt tro. Däremot talar många verser om människokroppens basbehov.

T o m när Jesus talar om annan näring säger han: Människan lever inte bara av bröd.

I begynnelsen: Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han format. Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken,
sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av.

Livets bröd. Livets vatten. Livets vardag.

Er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.



Den yttersta tiden

Bruksord Posted on Wed, November 28, 2018 15:35:21

Matteusevangeliet kap 24-25

Livet är på riktigt. Det spelar roll hur vi väljer. Det spelar roll för vårt eget liv, det spelar roll för våra näras liv, det spelar roll för unga vuxna, för onådda folk, för flyktingar och konvertiter. Det spelar roll för skapelsen hur vi väljer.

Det spelar roll om vi kan skilja på goda och falska profeter.
Det spelar roll om vi låter kärleken kallna eller inte.
Det spelar roll om vi låter skrämma oss eller inte.
Det gör skillnad om vi lever våra liv med olja i facklan eller inte.
Någonstans har jag hört – eller läst – en liknelse om att med Himmelriket är det som med vilket flygplan som helst: För att det ska kunna landa behövs inte främst en eller två gigantiska strålkastare. Det bästa är mängder av små lampor.

Det gör också skillnad om Gud verkligen är vred på ondskan. Om Jesus talar sanning och livet en dag kan få bli som en bröllopsfest.
Det gör skillnad att Han som en dag ska reda ut vilka som kan vara med på festen – det är samma person som sagt:
Budskapet om riket ska förkunnas i hela världen, bli till ett vittnesbörd för ALLA folk.
Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.(Joh 3:17)
Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.

Låt er inte skrämmas. Låt inte kärleken kallna. Låt oss hjälpas åt med vaksamheten och väntan. Hjälpas åt med oljepåfyllningen.
Och när missmodet, mörkret i någon form ändå kommer smygande, tror jag vi i bakhuvudet kan lagra vad Lena Bergström en gång sa om de oförståndiga: Det största misstaget av dem var att gå bort från vägen. Hur mörkt det än är, hur otillräcklig du än känner dig, stå kvar vid den väg där du vet att Jesus kommer förbi.

Amen



Sorgen och döden

Bruksord Posted on Mon, September 24, 2018 14:20:21

Paulus säger 1 Thess 4:13:
Bröder, vi vill att ni ska veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp.

Så hur ska vi sörja då?

Kanske kan vi börja med Ove Wikströms beskrivning, tolkning av Jesus handlande hos Marta och Maria, när Lasaros dött:
”Först grät Jesus med oss i förtvivlan – sedan uppväckte han Lasaros.”

Magnus Malm har talat om församlingen som en ”helande gemenskap”, bl a just för att den består av människor som vet att ”döden inte är det värsta som kan hända”.

Så hur ska vi sörja? Ja, om Jesus kan gråta i förtvivlan, så kan förstås också vi göra det. Basileios av Caesarea skriver tröstebrev till två föräldrar som mist sin son:
”För bara några dagar sedan blev jag skakad av ryktet om denna fruktansvärda olycka. Först tvivlade jag på det. Den som meddelade oss den sorgliga nyheten kunde inte klart redogöra för vad som hänt, jag hoppades att det inte var sant och hade svårt att ta till mig det. Men så fick jag ett brev från biskopen som med detaljer bekräftade det sorgliga budskapet. Hur mycket jag då klagade och grät, behöver jag nämna det? Kunde väl någon vara så stenhård i sitt hjärta och så helt utan mänskliga känslor att han vore likgiltig inför ett sådant slag eller känna bara måttlig sorg i sin själ?”

Och Basileios vet mer om sorg. Han berättar att han tvekat att skriva för:
”När ett öga är inflammerat kan det mildaste lindrande medel vålla smärta, och för en själ som har drabbats av en tung sorg kan också ett trösterikt ord tyckas plågsamt, när det uttalas mitt i själva smärtan.”

Vad är det då för insikter, vad är det för hopp, som skulle göra att vi vartefter sörjer, men inte sörjer som ”de andra”? Vad bidrar till att en församling kan vara en helande gemenskap?

Basileios får formulera det också:
”Vi har inte blivit berövade din son, vi har återlämnat honom till den som gett honom som lån. Inte heller har hans liv gått förlorat utan har förvandlats till något bättre. Jorden har inte dolt vår älskade, men himlen har tagit emot honom. Låt oss bara vänta en liten tid, så skall vi få vara tillsammans med honom … Även om han snabbare har fullbordat sin resa, färdas vi ändå alla samma väg och samma härbärge väntar oss alla.”

Först grät Jesus med oss i förtvivlan – sedan uppväckte han Lasaros.

OW ur: Kyrkoårets gudstjänster 2011-12
BC ur: Patristiskt bibliotek nr 3.



Vem av dessa var en nästa?

Bruksord Posted on Sat, January 27, 2018 17:05:05

Det rike som
Gud har lovat, det rike som Jesus förkunnade och gjorde synligt i sin gärning,
är ett rike av rättfärdighet, fred och glädje i den heliga Anden.

Vad betyder
dessa goda nyheter för dem som är fångade i våldets mörker? Hur kan kristna
bära fram ljuset från Jesus till dem som lever i mörkret av våld i hemmet eller
från gängvåldet? Vad kan kristna erbjuda för känsla av hopp? Det är sorglig
verklighet att splittringen mellan kristna ger en negativ signal som hindrar
budskapet om hopp.

Men sökandet
efter fred och försoning mellan olika kyrkor utgör en motsats till detta. När
kristna strävar efter enhet i en värld som är fylld av konflikter, erbjuder de
världen ett tecken på försoning. Kristna som vägrar gå in under privilegier och
statustänkande och som vägrar att förödmjuka andra och deras samfund, de
kristna bär vittnesbörd om Guds rikes fred, där Lammet leder till livets
vattenkällor. Detta är den fred som världen behöver och som bär med sig helande
och hopp till alla dem som är drabbade av våldet.

Det blåste
upp nationella vindar i reformationstiden, tyskarna ville inte ha en gemensam
religion, varje litet tyskt land ville ha sin landskyrka med sitt eget namn
framför, engelsmännen ville en anglikansk kyrka, fransmännen en gallikansk, men
Ignatius de Loyola ville ”en helig allmännelig kyrka” och mobiliserade sitt kompani
för att hjälpa den trängda kristna Internationalen. […]

Jesu kompani
var internationellt, under dess fana fanns plats för både judar och greker. Två
av generalens närmaste män hade judiskt blod i sina ådror, Laynez och Polanco,
ett anmärkningsvärt faktum i den spanska judeförföljelsens tid. Deras judiska
blod bekom inte generalen illa, han brukade uttrycka sin egen önskan att ha
varit född jude, ty då skulle han kunnat räkna sig släkt med Jesus och hans
moder även efter köttet.Ignatius de
Loyola, en spansk adelsman i 16:e seklet, en medlem av världens herrefolk,
ville offra sin ”ariska” börd för att få räknas bland de föraktade judarna.Efter fader
Ignatius’ död valde hans söner Laynez till general, eftersom de trodde att
deras fader skulle ha önskat det. Men det antisemitiska Spanien fick en chock,
och senare stängdes Jesu sällskap för judar – en lagstiftning rakt i strid mot
grundarens ande.

Gå du och
gör som han.

Ur
materialet till böneveckan för kristen enhet 2018, Dag 4.
Ur Ignatius
av Loyola, av Laura Petri, Artos & Norma 2005, sid 328f
Luk 10:23-37



Något om syndabekännelse

Bruksord Posted on Tue, October 31, 2017 19:22:52

Så länge jag teg tynade jag bort,
jag blev som en åker i sommarens torka.
Jag jämrade mig dagen lång.
Då erkände jag min synd för Dig
och Du förlät min synd och skuld.

Det där är ur Ps32 och det där är ett håll man kan komma från till en syndabekännelse. Man har något alldeles
konkret på sitt hjärta som man behöver bli av med.
Jag håller på att tyna bort, torka ut, Gud, ta emot min tyngd.
En konkret bekännelse.

Ett annat hålla man kan komma ifrån:
Mitt livs uppgift är att bli av med allt som inte är Gud. (Sr Veronicas ord tror jag.)
Som ett dagligt arbete för att det goda som finns i var och en av oss, att det är det goda ska få allt större utrymme.

En tredje möjlighet: Gud, jag har trasslat in mig, snärjt in mig, sitter fast! Lös mig, ta loss mig, gör mig fri!

Varken vi själva eller våra liv här och nu blir fullkomliga.

Men vilket håll vi än kommer från kan vi bli allt helare.



Misstänksamhet

Bruksord Posted on Wed, May 10, 2017 16:36:42

Vilken är min reflexreaktion när jag kör fast i texter, tankar, situationer?

Ett sätt att tala om syndafallet är att säga att ormen lyckades så misstänksamhet i människan gentemot Gud.
Åhå, Han kanske ändå vill behålla en del av det goda bara för sig själv. Hör, nu kommer Han gående i lustgården, bäst vi gömmer oss.

Jaha, så Gud vill ha Abels offer men inte mitt! Då slår jag ihjäl Abel!
Om vi jämför med Job, eller med profeten Jeremia, som drabbas av hur mycket elände som helst – och därför går
till rätta med GUD. INTE sänker blicken och tar ut det på någon annan.

Eller: Hur ska vi nå upp till Gud? Han tycks ju ha övergett oss. Bäst vi går ihop och bygger ett torn och försöker bli stora själva.
Kanske kan vi jämföra med Hanna, Fanuels dotter. Som väntade och vakade i templet – och en dag kom barnet
till henne.

När det kör ihop sig för mig, när jag kör fast, sluter jag mig då, reflexmässigt, i misstänksamhet mot att Gud inte vill mig väl, nog egentligen bara är ute för att köra med mig,
strunta i mig? Sänker jag blicken.

Eller lyfter jag blicken, öppnar mig: Nu förstår jag noll! Nu är jag arg – Gud hur kan Du?! Nu är det bara jobbigt! – Tar jag det direkt till Gud?



Vrede

Bruksord Posted on Wed, May 10, 2017 12:21:00

När Gud vill stärka människors tillit, öka vår förtröstan – såväl i det
gamla som i det nya förbundet – så låter Han ofta någon berätta historia.
Berätta om alla de tillfällen tidigare när Gud gripit in, konkret gripit in för
att hjälpa, trösta, befria.

Men det händer också att någon får i uppgift att tala om Guds vrede.
Och hur skulle det kunna stärka tillit? Ja, kanske att vad som gjort Gud
vred och hur Han sedan handlat i sin vrede säger något om vilket liv som är
gott.

En som får berätta om både tröst och vrede är profeten Sakarja.
Här ett exempel på det senare (Sak 7:9-14):

Så har
Herren Sebaot sagt: Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och
barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, förtryck
inte invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.
Men era
fäder vägrade att lyssna. Sturskt vände de ryggen till och gjorde sig döva. Ja, de gjorde sina hjärtan hårda som
diamant för att slippa höra den lag och de ord som Herren Sebaot hade sänt med
sin ande genom de tidigare profeterna.

drabbades de av Herren Sebaots mäktiga vrede. De ville
inte höra då han ropade, och därför sade han: ”Då vill inte heller jag höra när
de ropar. Jag låter dem virvla
med vinden, virvla bort till folk som de inte känner.” Landet lades öde bakom
dem. Så gjorde de det ljuvliga landet till en ödemark.

Det gör
skillnad hur vi lever. Det gör skillnad för oss själva, vår nästa och
skapelsen.

Och Gud är
redo att om o om igen försöka visa oss den godaste vägen, visa oss in på livets
väg.

Att bli
bortvirvlade till 70 år i exil i Babylonien är ju ett tämligen drastiskt sätt
att få veta något om sitt vägval.

Men de hade
gått grundligt vilse OCH de var aldrig ensamma i exilen. Gud gav många bevis på
att Han var med dem där också.

Hur vi nu
än tänker om just deras situation:
Att se
efter vad som gör Gud vred, kan det göra något med min förtröstan? Med mina
vägval?



Vila

Bruksord Posted on Tue, February 14, 2017 09:27:36

VILA
I Bibelns skapelseberättelse återkommer formuleringen:
Det vart afton och det vart morgon, det var den 1a, 2a o s v dagen.
I fortsättningen av den tanken, så börjar judarna sabbatsdagen kl 18 på fredagkvällen.
Och Kyrkan ringer till helgsmål på lördagkvällen.
Dygnet får börja med nattens vila.

Om man ska sammanfatta tanken med retreat eller med pilgrimsvandring. Tanken med att dra sig tillbaka ett steg från vardagen för några timmar eller några dygn. Om man ska sammanfatta tanken med retreat, så blir det tre ord:
vila – inre samling – riktning i den ordningen. Med vilan först.

Låt oss smaka på den ordningen: Att det inte börjar med verket, det börjar med vilan.

Men, i skapelseberättelsen, visst vilar väl Gud på 7de dagen EFTER sitt verk? Jo. Och visst uppmanar Han oss att vara noga med sabbatsdagens vila? Jo.
MEN Guds verk kommer ur Hans varande, Jag är den Jag är.
Och det står inte uttryckligt om först sex dagars arbete och sedan vila. Det står om en VECKOrytm med 6 dagar av det ena och en av det andra. Det är inte riktigt samma sak.

Den som på något sätt verkat behöver och har all rätt i världen att få vila.
OCH, samtidigt, vi behöver vilan för att kunna se klart, kunna se liksom riktningen för vårt verkande.
Vila – inre samling – riktning.

Kanske att vi i vårt västerländska hörn av världen, här där så många så gärna slänger sig med ord som effektivitet, produktivitet och för den delen flexibilitet.
Kanske att vi just här skulle må extra väl av att fundera ett slag på ordningen.
Vad gör vår nuvarande ordning med vår inre samling och vad gör den med riktningen på vårt verkande?

2 ord av Jesus, som man kan bära med sig när man funderar på såväl sin dagsordning som sin veckorytm:
Mark 6:31 Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi kan vara ensamma och ni kan vila er lite.
Matt 11:28-30 Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så ska ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda lätt.



Next »