Blog Image

Bruksord

Misstänksamhet

Bruksord Posted on Wed, May 10, 2017 16:36:42

Vilken är min reflexreaktion när jag kör fast i texter, tankar, situationer?

Ett sätt att tala om syndafallet är att säga att ormen lyckades så misstänksamhet i människan gentemot Gud.
Åhå, Han kanske ändå vill behålla en del av det goda bara för sig själv. Hör, nu kommer Han gående i lustgården, bäst vi gömmer oss.

Jaha, så Gud vill ha Abels offer men inte mitt! Då slår jag ihjäl Abel!
Om vi jämför med Job, eller med profeten Jeremia, som drabbas av hur mycket elände som helst – och därför går
till rätta med GUD. INTE sänker blicken och tar ut det på någon annan.

Eller: Hur ska vi nå upp till Gud? Han tycks ju ha övergett oss. Bäst vi går ihop och bygger ett torn och försöker bli stora själva.
Kanske kan vi jämföra med Hanna, Fanuels dotter. Som väntade och vakade i templet – och en dag kom barnet
till henne.

När det kör ihop sig för mig, när jag kör fast, sluter jag mig då, reflexmässigt, i misstänksamhet mot att Gud inte vill mig väl, nog egentligen bara är ute för att köra med mig,
strunta i mig? Sänker jag blicken.

Eller lyfter jag blicken, öppnar mig: Nu förstår jag noll! Nu är jag arg – Gud hur kan Du?! Nu är det bara jobbigt! – Tar jag det direkt till Gud?



Vrede

Bruksord Posted on Wed, May 10, 2017 12:21:00

När Gud vill stärka människors tillit, öka vår förtröstan – såväl i det
gamla som i det nya förbundet – så låter Han ofta någon berätta historia.
Berätta om alla de tillfällen tidigare när Gud gripit in, konkret gripit in för
att hjälpa, trösta, befria.

Men det händer också att någon får i uppgift att tala om Guds vrede.
Och hur skulle det kunna stärka tillit? Ja, kanske att vad som gjort Gud
vred och hur Han sedan handlat i sin vrede säger något om vilket liv som är
gott.

En som får berätta om både tröst och vrede är profeten Sakarja.
Här ett exempel på det senare (Sak 7:9-14):

Så har
Herren Sebaot sagt: Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och
barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, förtryck
inte invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.
Men era
fäder vägrade att lyssna. Sturskt vände de ryggen till och gjorde sig döva. Ja, de gjorde sina hjärtan hårda som
diamant för att slippa höra den lag och de ord som Herren Sebaot hade sänt med
sin ande genom de tidigare profeterna.

drabbades de av Herren Sebaots mäktiga vrede. De ville
inte höra då han ropade, och därför sade han: ”Då vill inte heller jag höra när
de ropar. Jag låter dem virvla
med vinden, virvla bort till folk som de inte känner.” Landet lades öde bakom
dem. Så gjorde de det ljuvliga landet till en ödemark.

Det gör
skillnad hur vi lever. Det gör skillnad för oss själva, vår nästa och
skapelsen.

Och Gud är
redo att om o om igen försöka visa oss den godaste vägen, visa oss in på livets
väg.

Att bli
bortvirvlade till 70 år i exil i Babylonien är ju ett tämligen drastiskt sätt
att få veta något om sitt vägval.

Men de hade
gått grundligt vilse OCH de var aldrig ensamma i exilen. Gud gav många bevis på
att Han var med dem där också.

Hur vi nu
än tänker om just deras situation:
Att se
efter vad som gör Gud vred, kan det göra något med min förtröstan? Med mina
vägval?



Vila

Bruksord Posted on Tue, February 14, 2017 09:27:36

VILA
I Bibelns skapelseberättelse återkommer formuleringen:
Det vart afton och det vart morgon, det var den 1a, 2a o s v dagen.
I fortsättningen av den tanken, så börjar judarna sabbatsdagen kl 18 på fredagkvällen.
Och Kyrkan ringer till helgsmål på lördagkvällen.
Dygnet får börja med nattens vila.

Om man ska sammanfatta tanken med retreat eller med pilgrimsvandring. Tanken med att dra sig tillbaka ett steg från vardagen för några timmar eller några dygn. Om man ska sammanfatta tanken med retreat, så blir det tre ord:
vila – inre samling – riktning i den ordningen. Med vilan först.

Låt oss smaka på den ordningen: Att det inte börjar med verket, det börjar med vilan.

Men, i skapelseberättelsen, visst vilar väl Gud på 7de dagen EFTER sitt verk? Jo. Och visst uppmanar Han oss att vara noga med sabbatsdagens vila? Jo.
MEN Guds verk kommer ur Hans varande, Jag är den Jag är.
Och det står inte uttryckligt om först sex dagars arbete och sedan vila. Det står om en VECKOrytm med 6 dagar av det ena och en av det andra. Det är inte riktigt samma sak.

Den som på något sätt verkat behöver och har all rätt i världen att få vila.
OCH, samtidigt, vi behöver vilan för att kunna se klart, kunna se liksom riktningen för vårt verkande.
Vila – inre samling – riktning.

Kanske att vi i vårt västerländska hörn av världen, här där så många så gärna slänger sig med ord som effektivitet, produktivitet och för den delen flexibilitet.
Kanske att vi just här skulle må extra väl av att fundera ett slag på ordningen.
Vad gör vår nuvarande ordning med vår inre samling och vad gör den med riktningen på vårt verkande?

2 ord av Jesus, som man kan bära med sig när man funderar på såväl sin dagsordning som sin veckorytm:
Mark 6:31 Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi kan vara ensamma och ni kan vila er lite.
Matt 11:28-30 Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så ska ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda lätt.



Vardagsbön

Bruksord Posted on Tue, February 14, 2017 09:27:14

I alla fall till det yttre liknar väl inte våra liv det liv Moder Theresa levde. Kanske kan ändå orden i en morgonbön av henne vara oss till hjälp:

Jag har kommit till dig, Jesus, för att ta emot din beröring innan jag börjar min dag.

Låt dina ögon vila på mina ögon en stund.

Låt mig ta med till mitt arbete försäkran om din vänskap.

Fyll mitt sinne så att det består genom dagens öken av oväsen.

Låt ditt välsignade solsken fylla upp när mina tankar tynar bort.

Och ge mig styrka för dem som behöver mig. Amen

I have come to you, Jesus, to take your touch before I begin my day. Let your eyes rest upon my eyes for a while. Let me take to my work the assurance of your friendship. Fill my mind to last through the desert of noise. Let your blessed sunshine fill the peaks of my thoughts. And give me strength for those who need me.



Vad är en församling

Bruksord Posted on Tue, February 14, 2017 09:26:50

Här är några olika röster om vad en församling är.

Blommor från missionens trädgård. Studier av bl a urkyrkan, kelter, jesuiter, pietister. C-E Sahlberg
Den kyrka växer som:
1. är öppen för alla.
Låg tröskel och öppen famn. Ett litet barn, en trött åldring, en handikappad, en berusad ska kunna ta sig över tröskeln och känna sig välkommen. På 100-talet kunde man raljera: Varje enkelspårig tas emot i Guds rike. Helt rätt, Kristus dog för alla!
2. bryr sig om människor i nöd.
Teologi, kom ihåg att det också kan stavas te o logi
3. har en kärleksfull gemenskap.
Urkyrkans folk samlades i hemmen, jesuiterna i ordnar, pietisterna i konventiklar och dagens kristna i cell/bönegrupper. En församlings gemenskap kan främjas av allt från välkomnande gudstjänstvärdar till kyrkkaffen och fungerande hemgrupper.
4. sätter Jesus i centrum.
Apostlarna förbjöds att tala i det namnet, men gjorde det ändå. Kelterna kunde sjunga hymner om Kristus som sitt livs sol. Jesuiterna tog in namnet i sitt ordensnamn: Jesus sällskap.
5. lever ett rent liv.
Av omsorg om människor behövs ett liv som inte frestar och fäller dem.
6. vågar lida för sin övertygelses skull.
7. söker Gud i bön.
8. använder lekmännen.
9. är beroende av den helige Andes kraft.

Församling på gott och ont; Ledarkrönika i Dagen
Elisabeth Sandlund
Just när det gäller vikten av att som kristen finnas i ett församlingssammanhang tycker vi att vi står på solid biblisk grund. Och vi påstod inte att det inte skulle var möjligt att BLI kristen utan en församling. Att det går alldeles utmärkt kan jag själv vittna om. Däremot vill vi stå fast vid att det är omöjligt eller åtminstone oerhört svårt att i längden FÖRBLI kristen utan församling, att växa och fördjupas i tron och att ta nya steg på lärjungaskapets knaggliga väg utan det stöd kristna bröder och systrar kan ge. Gemenskapen med Gud är överordnad… far man illa ska man inte stanna till varje pris.

Herre, låt mig få brinna
Gunnel Vallquist
Kristus har kommit för att tända en eld. Den eld som är kärleken.
Kärleken bor i oss, ty vi är den Helige Andes tempel.
Att vara kristen: låta sig förtäras, bli brännbar.
Kyrkan är härden. Någon annan mening har hon inte. Kyrkan kan sätta eld på världen i den mån vi, hennes medlemmar, är brännbara. Om världen inte brinner, beror det på att vi är tunga, hårda, frusna.

Fackelmänniskor
Nils Bolander
Facklor skulle vi vara , tända av Herrens hand, facklor i fest och vardag.
Facklor skulle vi vara, vägvisare i stormen. Nordan söker blåsa ut men kan inte. Höstregnen försöker släcka men orkar inte. Gud behöver en vintergata av fackelmänniskor i de slocknande eldarnas natt.

Drick djupt av Anden
Peter Halldorf
citerar Paulus från Gal 4:21ff: Det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder, som det står skrivet (Jes 54:1) Jubla du ofruktsamma som aldrig har fött barn, brist ut i glädjerop, du som aldrig känt födslovåndor, ty den ensamma för många barn, fler än den som har en man. Kyrkans uppgift i världen är en enda: att vara livgivare, att bli moder för många. Utan den helige Ande är det omöjligt.

Förslag till regel för medarbetarskap på Berget.
Fundamentet för vår gemenskap är kallelsen i Jesus Kristus. I honom hör vi samman. Vårt fundament ger oss självkänsla, gör oss trygga.
Vi vill möta varandra med kärlek, respekt, lyhördhet och omsorg.
Vi vill värna om utrymmen för lyssnande och delande, för öppenhet och kreativitet. Vi vill vara en öppen famn; en vänskapens miljö, präglad av ödmjukhet och tjänande gentemot varandra, våra gäster och dem som bor i Rättvik. Jag vill. Herre, hjälp min ovilja.



Paulustankar

Bruksord Posted on Tue, February 14, 2017 09:26:17

Apropå Fil 3:20-4.1

Jag undrar hur det egentligen var att vara en av lärjungarna under de där 3 åren de

levde tillsammans. Jag har frågat några av dem, men inte lyckas de ge någon riktigt bra

beskrivning. Det går att uppfatta att de ibland pendlade mellan hopp och förtvivlan,

mellan glädje och sorg. Att de ibland inte förstod något alls och kunde bli rejält osams

om vad Jesus egentligen menade. Jag har också förstått, att Hans kärlek till dem, ja

Hans kärlek till varje människa, den tvivlade de ALDRIG på. Och mina bröder

fariseerna, de flesta av dem fick inte ihop något alls?! Fast de kunde lagen så väl och

verkligen ville leda folket rätt, så var det som att de inte kunde ta in vad de hade mitt

framför ögonen.

De säger jag ” jag hade ju själv de främsta av dem som lärare och var själv en av de

främsta bland mina jämnåriga ” men vad förstod jag! Jag var som blind för något annat

än lagens bokstav. Alla som verkade tolka den på något annat sätt ville jag förfölja,

fängsla, straffa. Nej, jag njöt inte när de stenade Stefanos till döds, men jag tyckte det

var rätt enligt lagen.
Så stolt och så rättfärdig jag kände mig, när jag fick tillåtelse att ta itu med Jesus

efterföljare i Damaskus också!
Ja, att det har kunnat bli en någorlunda hel och någorlunda kärleksfull människa av

mig också, det är verkligen ett bevis på att för Gud är allting möjligt. Kan jag räddas

kan alla räddas!

Men det var ju skriva jag skulle göra. Till vännerna i Filippi. Det är inte lätt att vara

kristen i en romersk koloni, med militärförläggning och allt. Där kan vad som helst tas

som en förolämpning mot kejsaren, våldet är aldrig långt borta. Och det är väl inte

mycket mer än tio år sedan Silas och jag fick grunda församlingen.

Det är kanske inte så konstigt att de lätt tappar modet. Att de lätt faller tillbaka i tron

att det är den judiska lagen som kan ge bäst stöd och skydd.

Jag ska skriva till dem om glädjen!
Glädjen jag känner när jag tänker på hur vi tillsammans kämpat för det glada budskapet.
Och jag ska påminna dem om att vårt hemland är himlen inte en romersk koloni. Att

det är från vårt hemland räddningen kommer. I Jesus, genom Jesus. Han kommer t o m

att ta sig an våra kroppar också där och då.
Om glädjen som finns i Herren ska jag skriva. Gör er inga bekymmer, utan be och tacka

Gud och låt Honom få veta alla era önskningar. Låt Honom få veta vare sig det är nuet

eller framtiden som bekymrar er, vare sig det är livet eller döden.
Låt Honom får veta, för då ska Guds frid, som är mera värd än allt vi kan tänka, då ska

den friden ge era hjärtan och era tankar skydd i Jesus Kristus. Och ni vet ju, att från

Hans skydd och Hans kärlek kan ingenting, absolut ingenting skilja oss.



Övervinn det onda med det goda

Bruksord Posted on Tue, February 14, 2017 09:25:52

Kampen mot ondskan

Besegra det onda med det goda skriver Paulus (Rom 12:21). Alltså, han säger inte att vi ska mota bort

ondskan, försöka hålla den på avstånd el dyl. Han säger: besegra. Med det goda.

Samma övertygelse kan vi möta hos Martin Luther King: Mörker kan man inte driva ut med mörker, det

är bara ljus som kan göra det. Hat kan inte driva ut hat, det kan bara kärlek göra.

Eller från apartheidtidens sydafrikanska insida: Skratt och kärlek, medlidande och mildhet och sanning är

så mycket starkare än deras fasansfulla motståndare. Segern är vår, genom Honom som först har älskat

oss.

Vågar vi tro detta i vårt förhållandevis skyddade hörn av världen? Vågar vi leva och handla utifrån den

övertygelsen när vi i vår vardag ser motsvarigheter till det Jesaja (59:14f) beskrev som att “rätten trängs

tillbaka, rättfärdigheten stannar på avstånd, ärligheten snubblar på torget, redbarheten kan inte komma

fram”?

Jesus, hjälp oss som människor, som gemenskaper, som församling att ge Din kärlek allt större utrymme

i oss och stärk vår beredvillighet att stå till Din kärleks förfogande.

Amen



Namnet

Bruksord Posted on Tue, February 14, 2017 09:25:21

Nyårsdagen har Namnet i centrum.

“För det namnet hatet viker, för det namnet ondskan flyr.

I det namnet skall Guds rike bryta fram när dagen gryr.” (P&S 386)

GT-läsningen berättar om när Gud via Mose lär Aron och hans söner att välsigna Israels folk

genom att uttala namnet Herren över dem. “De skall uttala mitt namn över israeliterna och jag

skall välsigna dem.” (4 Mos 6:22-27) Vi har förmånen att ha fått lära oss ännu ett namn på Gud:

Jesus. “…det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande” (Luk 2:21). Och det

Namn som finns i den bön som alltjämt brukas framför allt i den östliga traditionen – Jesusbönen.

För mig blir allt detta tillsammans till bönen:

Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma Dig över oss och hjälp oss, nödga oss att ofta, ofta

uttala Namnet över människor vi har på vårt hjärta och i vår omgivning. Och må

Du då rikligt välsigna. Amen



« PreviousNext »