Blog Image

Bruksord

Vem av dessa var en nästa?

Bruksord Posted on Sat, January 27, 2018 17:05:05

Det rike som
Gud har lovat, det rike som Jesus förkunnade och gjorde synligt i sin gärning,
är ett rike av rättfärdighet, fred och glädje i den heliga Anden.

Vad betyder
dessa goda nyheter för dem som är fångade i våldets mörker? Hur kan kristna
bära fram ljuset från Jesus till dem som lever i mörkret av våld i hemmet eller
från gängvåldet? Vad kan kristna erbjuda för känsla av hopp? Det är sorglig
verklighet att splittringen mellan kristna ger en negativ signal som hindrar
budskapet om hopp.

Men sökandet
efter fred och försoning mellan olika kyrkor utgör en motsats till detta. När
kristna strävar efter enhet i en värld som är fylld av konflikter, erbjuder de
världen ett tecken på försoning. Kristna som vägrar gå in under privilegier och
statustänkande och som vägrar att förödmjuka andra och deras samfund, de
kristna bär vittnesbörd om Guds rikes fred, där Lammet leder till livets
vattenkällor. Detta är den fred som världen behöver och som bär med sig helande
och hopp till alla dem som är drabbade av våldet.

Det blåste
upp nationella vindar i reformationstiden, tyskarna ville inte ha en gemensam
religion, varje litet tyskt land ville ha sin landskyrka med sitt eget namn
framför, engelsmännen ville en anglikansk kyrka, fransmännen en gallikansk, men
Ignatius de Loyola ville ”en helig allmännelig kyrka” och mobiliserade sitt kompani
för att hjälpa den trängda kristna Internationalen. […]

Jesu kompani
var internationellt, under dess fana fanns plats för både judar och greker. Två
av generalens närmaste män hade judiskt blod i sina ådror, Laynez och Polanco,
ett anmärkningsvärt faktum i den spanska judeförföljelsens tid. Deras judiska
blod bekom inte generalen illa, han brukade uttrycka sin egen önskan att ha
varit född jude, ty då skulle han kunnat räkna sig släkt med Jesus och hans
moder även efter köttet.Ignatius de
Loyola, en spansk adelsman i 16:e seklet, en medlem av världens herrefolk,
ville offra sin ”ariska” börd för att få räknas bland de föraktade judarna.Efter fader
Ignatius’ död valde hans söner Laynez till general, eftersom de trodde att
deras fader skulle ha önskat det. Men det antisemitiska Spanien fick en chock,
och senare stängdes Jesu sällskap för judar – en lagstiftning rakt i strid mot
grundarens ande.

Gå du och
gör som han.

Ur
materialet till böneveckan för kristen enhet 2018, Dag 4.
Ur Ignatius
av Loyola, av Laura Petri, Artos & Norma 2005, sid 328f
Luk 10:23-37



Något om syndabekännelse

Bruksord Posted on Tue, October 31, 2017 19:22:52

Så länge jag teg tynade jag bort,
jag blev som en åker i sommarens torka.
Jag jämrade mig dagen lång.
Då erkände jag min synd för Dig
och Du förlät min synd och skuld.

Det där är ur Ps32 och det där är ett håll man kan komma från till en syndabekännelse. Man har något alldeles
konkret på sitt hjärta som man behöver bli av med.
Jag håller på att tyna bort, torka ut, Gud, ta emot min tyngd.
En konkret bekännelse.

Ett annat hålla man kan komma ifrån:
Mitt livs uppgift är att bli av med allt som inte är Gud. (Sr Veronicas ord tror jag.)
Som ett dagligt arbete för att det goda som finns i var och en av oss, att det är det goda ska få allt större utrymme.

En tredje möjlighet: Gud, jag har trasslat in mig, snärjt in mig, sitter fast! Lös mig, ta loss mig, gör mig fri!

Varken vi själva eller våra liv här och nu blir fullkomliga.

Men vilket håll vi än kommer från kan vi bli allt helare.



Misstänksamhet

Bruksord Posted on Wed, May 10, 2017 16:36:42

Vilken är min reflexreaktion när jag kör fast i texter, tankar, situationer?

Ett sätt att tala om syndafallet är att säga att ormen lyckades så misstänksamhet i människan gentemot Gud.
Åhå, Han kanske ändå vill behålla en del av det goda bara för sig själv. Hör, nu kommer Han gående i lustgården, bäst vi gömmer oss.

Jaha, så Gud vill ha Abels offer men inte mitt! Då slår jag ihjäl Abel!
Om vi jämför med Job, eller med profeten Jeremia, som drabbas av hur mycket elände som helst – och därför går
till rätta med GUD. INTE sänker blicken och tar ut det på någon annan.

Eller: Hur ska vi nå upp till Gud? Han tycks ju ha övergett oss. Bäst vi går ihop och bygger ett torn och försöker bli stora själva.
Kanske kan vi jämföra med Hanna, Fanuels dotter. Som väntade och vakade i templet – och en dag kom barnet
till henne.

När det kör ihop sig för mig, när jag kör fast, sluter jag mig då, reflexmässigt, i misstänksamhet mot att Gud inte vill mig väl, nog egentligen bara är ute för att köra med mig,
strunta i mig? Sänker jag blicken.

Eller lyfter jag blicken, öppnar mig: Nu förstår jag noll! Nu är jag arg – Gud hur kan Du?! Nu är det bara jobbigt! – Tar jag det direkt till Gud?



Vrede

Bruksord Posted on Wed, May 10, 2017 12:21:00

När Gud vill stärka människors tillit, öka vår förtröstan – såväl i det
gamla som i det nya förbundet – så låter Han ofta någon berätta historia.
Berätta om alla de tillfällen tidigare när Gud gripit in, konkret gripit in för
att hjälpa, trösta, befria.

Men det händer också att någon får i uppgift att tala om Guds vrede.
Och hur skulle det kunna stärka tillit? Ja, kanske att vad som gjort Gud
vred och hur Han sedan handlat i sin vrede säger något om vilket liv som är
gott.

En som får berätta om både tröst och vrede är profeten Sakarja.
Här ett exempel på det senare (Sak 7:9-14):

Så har
Herren Sebaot sagt: Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och
barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, förtryck
inte invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.
Men era
fäder vägrade att lyssna. Sturskt vände de ryggen till och gjorde sig döva. Ja, de gjorde sina hjärtan hårda som
diamant för att slippa höra den lag och de ord som Herren Sebaot hade sänt med
sin ande genom de tidigare profeterna.

drabbades de av Herren Sebaots mäktiga vrede. De ville
inte höra då han ropade, och därför sade han: ”Då vill inte heller jag höra när
de ropar. Jag låter dem virvla
med vinden, virvla bort till folk som de inte känner.” Landet lades öde bakom
dem. Så gjorde de det ljuvliga landet till en ödemark.

Det gör
skillnad hur vi lever. Det gör skillnad för oss själva, vår nästa och
skapelsen.

Och Gud är
redo att om o om igen försöka visa oss den godaste vägen, visa oss in på livets
väg.

Att bli
bortvirvlade till 70 år i exil i Babylonien är ju ett tämligen drastiskt sätt
att få veta något om sitt vägval.

Men de hade
gått grundligt vilse OCH de var aldrig ensamma i exilen. Gud gav många bevis på
att Han var med dem där också.

Hur vi nu
än tänker om just deras situation:
Att se
efter vad som gör Gud vred, kan det göra något med min förtröstan? Med mina
vägval?



Vila

Bruksord Posted on Tue, February 14, 2017 09:27:36

VILA
I Bibelns skapelseberättelse återkommer formuleringen:
Det vart afton och det vart morgon, det var den 1a, 2a o s v dagen.
I fortsättningen av den tanken, så börjar judarna sabbatsdagen kl 18 på fredagkvällen.
Och Kyrkan ringer till helgsmål på lördagkvällen.
Dygnet får börja med nattens vila.

Om man ska sammanfatta tanken med retreat eller med pilgrimsvandring. Tanken med att dra sig tillbaka ett steg från vardagen för några timmar eller några dygn. Om man ska sammanfatta tanken med retreat, så blir det tre ord:
vila – inre samling – riktning i den ordningen. Med vilan först.

Låt oss smaka på den ordningen: Att det inte börjar med verket, det börjar med vilan.

Men, i skapelseberättelsen, visst vilar väl Gud på 7de dagen EFTER sitt verk? Jo. Och visst uppmanar Han oss att vara noga med sabbatsdagens vila? Jo.
MEN Guds verk kommer ur Hans varande, Jag är den Jag är.
Och det står inte uttryckligt om först sex dagars arbete och sedan vila. Det står om en VECKOrytm med 6 dagar av det ena och en av det andra. Det är inte riktigt samma sak.

Den som på något sätt verkat behöver och har all rätt i världen att få vila.
OCH, samtidigt, vi behöver vilan för att kunna se klart, kunna se liksom riktningen för vårt verkande.
Vila – inre samling – riktning.

Kanske att vi i vårt västerländska hörn av världen, här där så många så gärna slänger sig med ord som effektivitet, produktivitet och för den delen flexibilitet.
Kanske att vi just här skulle må extra väl av att fundera ett slag på ordningen.
Vad gör vår nuvarande ordning med vår inre samling och vad gör den med riktningen på vårt verkande?

2 ord av Jesus, som man kan bära med sig när man funderar på såväl sin dagsordning som sin veckorytm:
Mark 6:31 Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi kan vara ensamma och ni kan vila er lite.
Matt 11:28-30 Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så ska ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda lätt.



Vardagsbön

Bruksord Posted on Tue, February 14, 2017 09:27:14

I alla fall till det yttre liknar väl inte våra liv det liv Moder Theresa levde. Kanske kan ändå orden i en morgonbön av henne vara oss till hjälp:

Jag har kommit till dig, Jesus, för att ta emot din beröring innan jag börjar min dag.

Låt dina ögon vila på mina ögon en stund.

Låt mig ta med till mitt arbete försäkran om din vänskap.

Fyll mitt sinne så att det består genom dagens öken av oväsen.

Låt ditt välsignade solsken fylla upp när mina tankar tynar bort.

Och ge mig styrka för dem som behöver mig. Amen

I have come to you, Jesus, to take your touch before I begin my day. Let your eyes rest upon my eyes for a while. Let me take to my work the assurance of your friendship. Fill my mind to last through the desert of noise. Let your blessed sunshine fill the peaks of my thoughts. And give me strength for those who need me.



Vad är en församling

Bruksord Posted on Tue, February 14, 2017 09:26:50

Här är några olika röster om vad en församling är.

Blommor från missionens trädgård. Studier av bl a urkyrkan, kelter, jesuiter, pietister. C-E Sahlberg
Den kyrka växer som:
1. är öppen för alla.
Låg tröskel och öppen famn. Ett litet barn, en trött åldring, en handikappad, en berusad ska kunna ta sig över tröskeln och känna sig välkommen. På 100-talet kunde man raljera: Varje enkelspårig tas emot i Guds rike. Helt rätt, Kristus dog för alla!
2. bryr sig om människor i nöd.
Teologi, kom ihåg att det också kan stavas te o logi
3. har en kärleksfull gemenskap.
Urkyrkans folk samlades i hemmen, jesuiterna i ordnar, pietisterna i konventiklar och dagens kristna i cell/bönegrupper. En församlings gemenskap kan främjas av allt från välkomnande gudstjänstvärdar till kyrkkaffen och fungerande hemgrupper.
4. sätter Jesus i centrum.
Apostlarna förbjöds att tala i det namnet, men gjorde det ändå. Kelterna kunde sjunga hymner om Kristus som sitt livs sol. Jesuiterna tog in namnet i sitt ordensnamn: Jesus sällskap.
5. lever ett rent liv.
Av omsorg om människor behövs ett liv som inte frestar och fäller dem.
6. vågar lida för sin övertygelses skull.
7. söker Gud i bön.
8. använder lekmännen.
9. är beroende av den helige Andes kraft.

Församling på gott och ont; Ledarkrönika i Dagen
Elisabeth Sandlund
Just när det gäller vikten av att som kristen finnas i ett församlingssammanhang tycker vi att vi står på solid biblisk grund. Och vi påstod inte att det inte skulle var möjligt att BLI kristen utan en församling. Att det går alldeles utmärkt kan jag själv vittna om. Däremot vill vi stå fast vid att det är omöjligt eller åtminstone oerhört svårt att i längden FÖRBLI kristen utan församling, att växa och fördjupas i tron och att ta nya steg på lärjungaskapets knaggliga väg utan det stöd kristna bröder och systrar kan ge. Gemenskapen med Gud är överordnad… far man illa ska man inte stanna till varje pris.

Herre, låt mig få brinna
Gunnel Vallquist
Kristus har kommit för att tända en eld. Den eld som är kärleken.
Kärleken bor i oss, ty vi är den Helige Andes tempel.
Att vara kristen: låta sig förtäras, bli brännbar.
Kyrkan är härden. Någon annan mening har hon inte. Kyrkan kan sätta eld på världen i den mån vi, hennes medlemmar, är brännbara. Om världen inte brinner, beror det på att vi är tunga, hårda, frusna.

Fackelmänniskor
Nils Bolander
Facklor skulle vi vara , tända av Herrens hand, facklor i fest och vardag.
Facklor skulle vi vara, vägvisare i stormen. Nordan söker blåsa ut men kan inte. Höstregnen försöker släcka men orkar inte. Gud behöver en vintergata av fackelmänniskor i de slocknande eldarnas natt.

Drick djupt av Anden
Peter Halldorf
citerar Paulus från Gal 4:21ff: Det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder, som det står skrivet (Jes 54:1) Jubla du ofruktsamma som aldrig har fött barn, brist ut i glädjerop, du som aldrig känt födslovåndor, ty den ensamma för många barn, fler än den som har en man. Kyrkans uppgift i världen är en enda: att vara livgivare, att bli moder för många. Utan den helige Ande är det omöjligt.

Förslag till regel för medarbetarskap på Berget.
Fundamentet för vår gemenskap är kallelsen i Jesus Kristus. I honom hör vi samman. Vårt fundament ger oss självkänsla, gör oss trygga.
Vi vill möta varandra med kärlek, respekt, lyhördhet och omsorg.
Vi vill värna om utrymmen för lyssnande och delande, för öppenhet och kreativitet. Vi vill vara en öppen famn; en vänskapens miljö, präglad av ödmjukhet och tjänande gentemot varandra, våra gäster och dem som bor i Rättvik. Jag vill. Herre, hjälp min ovilja.



Paulustankar

Bruksord Posted on Tue, February 14, 2017 09:26:17

Apropå Fil 3:20-4.1

Jag undrar hur det egentligen var att vara en av lärjungarna under de där 3 åren de

levde tillsammans. Jag har frågat några av dem, men inte lyckas de ge någon riktigt bra

beskrivning. Det går att uppfatta att de ibland pendlade mellan hopp och förtvivlan,

mellan glädje och sorg. Att de ibland inte förstod något alls och kunde bli rejält osams

om vad Jesus egentligen menade. Jag har också förstått, att Hans kärlek till dem, ja

Hans kärlek till varje människa, den tvivlade de ALDRIG på. Och mina bröder

fariseerna, de flesta av dem fick inte ihop något alls?! Fast de kunde lagen så väl och

verkligen ville leda folket rätt, så var det som att de inte kunde ta in vad de hade mitt

framför ögonen.

De säger jag ” jag hade ju själv de främsta av dem som lärare och var själv en av de

främsta bland mina jämnåriga ” men vad förstod jag! Jag var som blind för något annat

än lagens bokstav. Alla som verkade tolka den på något annat sätt ville jag förfölja,

fängsla, straffa. Nej, jag njöt inte när de stenade Stefanos till döds, men jag tyckte det

var rätt enligt lagen.
Så stolt och så rättfärdig jag kände mig, när jag fick tillåtelse att ta itu med Jesus

efterföljare i Damaskus också!
Ja, att det har kunnat bli en någorlunda hel och någorlunda kärleksfull människa av

mig också, det är verkligen ett bevis på att för Gud är allting möjligt. Kan jag räddas

kan alla räddas!

Men det var ju skriva jag skulle göra. Till vännerna i Filippi. Det är inte lätt att vara

kristen i en romersk koloni, med militärförläggning och allt. Där kan vad som helst tas

som en förolämpning mot kejsaren, våldet är aldrig långt borta. Och det är väl inte

mycket mer än tio år sedan Silas och jag fick grunda församlingen.

Det är kanske inte så konstigt att de lätt tappar modet. Att de lätt faller tillbaka i tron

att det är den judiska lagen som kan ge bäst stöd och skydd.

Jag ska skriva till dem om glädjen!
Glädjen jag känner när jag tänker på hur vi tillsammans kämpat för det glada budskapet.
Och jag ska påminna dem om att vårt hemland är himlen inte en romersk koloni. Att

det är från vårt hemland räddningen kommer. I Jesus, genom Jesus. Han kommer t o m

att ta sig an våra kroppar också där och då.
Om glädjen som finns i Herren ska jag skriva. Gör er inga bekymmer, utan be och tacka

Gud och låt Honom få veta alla era önskningar. Låt Honom få veta vare sig det är nuet

eller framtiden som bekymrar er, vare sig det är livet eller döden.
Låt Honom får veta, för då ska Guds frid, som är mera värd än allt vi kan tänka, då ska

den friden ge era hjärtan och era tankar skydd i Jesus Kristus. Och ni vet ju, att från

Hans skydd och Hans kärlek kan ingenting, absolut ingenting skilja oss.



« PreviousNext »